Jag har precis läst igenom den här bloggen och ömsom skrattat, ömsom gråtit. Inte öppet, men i huvudet. Mitt liv handlade mest om att jag ville ha ett körkort och ett jobb, vilket jag ju senare fick - både jobb och körkort. Samt att jag ville flytta från föräldrarhemmet, vilket jag ju också nu har gjort. Nu vet jag inte riktigt varför jag var tvungen att påpeka detta, men när jag läser de gamla inläggen vill jag bara skriva av mig. Så den här bloggen försvinner nog inte, även om den går i ide i tid och otid.
Jag har så förbannat svårt att vara nöjd med mig själv. Att jag fick vg på senaste tentan tar jag som en axelryckning, fast det var mitt första vg på universitet. Det är som att man måste uppehålla en perfekt yta, innehållet kan ju dock vara i gungning. Jag har tidigare höstar gått in i depressioner (ja, jag vet hur löjligt det låter!) men att försöka ändra sina tankegångar har faktiskt fungerat, vilket jag fortfarande jobbar med när det gäller mitt duktighetssyndrom. Ofta kan jag känns mig för dum i huvudet för att läsa på universitetet, men det har jag ju tydligen bevisat att jag inte är? Så, få in det i huvudet, tack.
Sånt här är så himla jobbigt att skriva, hehe.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar